Fyrklövret

Jag pratade med en god vän inom samma branch igårkväll och hon gav mej konkreta tips på hur jag kunde prata med min kollega. Tack Heidi :)

Sann men älskvärd.

Så fort jag kom till jobbet i morse bad jag om ett samtal med henne i enrum och berättade vad som hade sagts igår och att jag blev väldigt ledsen av att höra detta. Ingen anklagelse bara en enkel undran.

Hon blev jätteförvånad och sa att hon absolut inte menade så som andra kollegor och chefen hade tolkat det hela, utan ville avlasta mej. Hennes intention var att vara god. Tyvärr har jag svårt för att tro henne... det har liksom händt för mycket runt henne sen hon började hos oss i augusti.

Där skon klämde visade sig vara att jag inte kom till jobbet på Lucia. Det var det hon var så arg och upprörd över. Men jag var ju sjuk!?!
Helt ärligt förstår jag ingenting...

Nåja, hon babblade på om hur lite ansvar hon tyckte hon hade och i samma veva att hon inte kunde göra något när jag inte var där. Men då har hon ju fullt ansvar och kan göra allt hon vill. Världens guldläge ;)
Jag förklarade att alla har ju lika stort ansvar för vår avdelning. Vi är ju ett arbetslag och att avd.ansvarig hos oss inte är synonymt med chef.

Sen pratade hon om hur duktig hon var och att hennes talanger inte användes hos oss. Hon kunde minsan komponera vår lokala arbetsplan hemma en kväll... ehh? Jag sa att det är viktigt att alla avdelningarna är med och att processen är viktigare än resultatet. Det är processen som är viktig för att vi ska få med alla på förskolan och kunna förankra nya mål. Men det gick liksom bara in det ena örat och ut det andra... blir så trött!

Det känns inte som att vi är på samma planet, helt enkelt.

Men jag känner mej jätteduktigt och väldigt nöjd med att jag vågade ta tag i det hela.
Jag har växt som människa idag :)